Svenska Dagbladet och tecknarna i Klara

Det föll sig ganska naturligt att det blev Svenska Dagbladet. För Stockholms Tidningen, Dagens Nyheter och de andra tidningarna var välförsedda med tecknare. Stockholmstidningen hade Gunnar Brusewitz och George Beverloo. DN hade Rit-Ola och Birger Lundquist och jag kommer inte ihåg alla nu, de hade flera tecknare. Aftonbladet hade Bertil Almquist och Tecknar Lasse. Expressen hade Lindahl som tecknade politik, en mycket fin tecknare och Åke Sköld på sporten. Morgontidningen hade någon som hette Sidén vill jag minnas. Och så fanns Margareta Sylwan och Mark Sylwan. Sven Rydén förekom på svenskan. Jag vet inte om han var fast anställd men han blev det så småningom. Och Nils Erik Melander hade varit Svenskan trogen i alla år. Han var med på den tiden när man skickade ut tecknare på eldsvådor. Men det Svenska Dagbladet inte hade var en sporttecknare. På något sätt kände jag att jag skulle vara någon slagsmotvikt till Rit-Ola och Beverloo.

Så kom EWK. Han dök också upp på 50-talet och ritade i Aftonbladet och blev en verklig kanon. Han vann den där stora pristävlingen i Montreal i flera omgångar, Martin Lamm vann den också. Allt vad världen hade av tecknare var inbjudna till dit. Martin Lamm var en väldigt fin tecknare, ja överhuvudtaget, en svart-vit konstnär, en av de bästa. Han dog lite tidigt. Han var bara några och femtio. Det gjorde även Birger Lundquist, den legendariske reportage tecknaren. Han blev bara 42 år och har lämnat efter sig en fantastisk produktion. Han hade en storhetstid som varade i ungefär 10 år, men det finns fortfarande teckningar av honom som inte är arkiverade