Signatur

På den tiden var det väldigt viktigt med en signatur. Plex, Trannel, Gits, Slas, och så vidare. Det var en kille i Göteborg, på Aftonposten som började skriva Tecknar Anders i tidningen.

Anbud

Göteborgstiden betydde oerhört mycket för mej. Det var här det tog fart ordentligt. Den var så öppen tidningen och jag jobbade som fan. Så småningom lönade det sig och till slut kom Svenska Dagbladet. Och det är klart, det var få tidningar som höll sig med en fast tecknare, småtidningar menar jag. Man kunde teckna och få betalt, men att vara fast anställd, att de höll sig med en egen tecknare, det var inte så många. Aftonposten gjorde det och Länstidningen i Östersund en kort tid också faktiskt, men då var det inte riktigt meningen.

När jag började få anbud från andra tidningar så gjorde de om kontraktet och i det ingick att jag skulle få en utlandsresa varje år. Som motprestation skulle jag då skicka material till tidningen. Och så högre lön naturligtvis. Livet förändrades så där, vet du. Fan! Plötsligt hade jag råd att ekipera mej. Jag kommer ihåg den där fina resväskan jag köpte, med läderskoningar i grov satäng. Man kände sig fantastisk, du kan tänka dej vilken scenförändring. Och det är klart att det stärkte självförtroendet när de sökte en, tidningarna, och bjöd över varann. Jag trodde att jag var någonting.