Reflektioner i efterhand

Det var slumpen, Man upptäcker plötsligt att man kommit alldeles rätt, det här är min grej. Det har funnits många människor på vägen som har puffat åt olika håll. Jag var beredd att offra mycket. Man lotsades liksom in på olika områden. Det var alltid någon som föreslog, "Jag tycker du skulle passa för det och det"- Ja, kanske det. Och så provade man.

Jag har varit en flitig man. Det hänger väl samman lite grann med att jag fick chansen. Jag hade kanske inte någon vidare start när det gäller utbildning och så där. Men genom det här fick jag liksom en biljett till ett liv som jag inte hade kunnat leva annars. Och då satsade jag på det. Allt annat fick stå tillbaka.

Jag jobbade jämt, jag ville komma loss, göra grejerna själv, de tyckte man var stöddig, men man måste vara självbärande.

Jag har alltid varit lockad av dagspress, en kolossal frihet, med fast plattform. Om man inte väntar att någon annan ska säga åt en vad man ska göra, om man vill sköta det själv. Det enda som räknas är det som kommer i tidningen.

Jag tillhör en generation som har fått inpräntat i sig att man ska göra rätt för sig. Jag tror att det ligger mycket fint värde i det. Och jag tror att det har hjälpt mej i jobbet. För man sviker inte när det verkligen gäller. Även om man inte är i form så försöker man ändå alltid göra sitt jobb.

Jag tror på något sätt att om man har en speciell gåva så kommer man fram. Jag var så övertygad om min mission, att teckna var det jag skulle göra Jag förstår inte hur jag kunde vara det. För så jädrans lyckat var det ju inte i början alla gånger. Men det har hjälpt mej naturligtvis. På något sätt kände jag på mej att det här skulle jag göra bra.