Länstidningen

Jag hade haft lite kontakt med Länstidningen av olika skäl. På herrekipering där jag jobbade, fanns ett biträde vars fästmö jobbade på Länstidningen. På det sättet fick jag kontakt med deras annonschef som hjälpte mej att skicka iväg material till Berghs. När jag kom hem till julen så frågade han mej om jag ville börja på Länstidningen, jag skulle hjälpa honom med annonsförslag. Egentligen skulle jag ha gått två år på Berghs. Och när vi hade utställning på våren då kommer jag ihåg att rektorn, Gösta Berg, som jag sen haft en del kontakt, han sa att om det var pengarna det hängde på så kunde han bjuda på resten. Men då tyckte jag att jag hade fått chansen att komma in på en tidning. För dagspressjobbet hade börjat intressera mej. Och den som jag verkligen tittade på var Rit-Ola i Dagens Nyheter.

Anders börjar jobba som tidningstecknare

Våren 1949 kom jag hem till Östersund och började på Länstidningen som den nye tecknaren. Då var jag 19 år. Länstidningen var sossarnas tidning. En liten tidning med en upplaga på 8 - 10 000 ex. Det var mycket knappa omständigheter. Det var väldigt ovanligt att en liten landsortstidning hade en tecknare. Jag blev presenterad med teckning på löpsedeln när jag började. Meningen var att jag skulle hjälpa Palle Molander, annonschefen, att rita annonsförslag. A - pressen hade som service att skicka ut färdiga mallar som man ritade av. Men jag började rita mer och mer på redaktionen. Gamle chefen för TV 2, Olle Hansson, skrev dagsvers som jag ritade till och så gjorde jag "Veckans sportteckning". Sen följde jag med reportrar och ritade direkt med reservoar penna. Det var Birger Lundquist som bildat skola, som hade kommit fram till skissen som den färdiga teckningen. Han fick raskt en massa efterföljare. Jag var väl en av dem, ett tag i alla fall.

Man upptäckte att det här är livet, något för de fira viddernas män. Det är svårt att spika 9 - 5. Det viktiga är att bli klar med grejerna. Mina syskon sa, - Herregud, är du inte på jobbet?